And if the people stare, then the people stare. Oh, i really don't know and I really don't care.
You don't want to hurt me, but see how deep the bullets lies. Unaware that I'm tearing you asunder. There is thunder in our hearts.
Tisdag.
satelliter ger dig bilderna, en fest med alla som du skiter i (man ser det från månen, helvetet på jorden)
och allting är precis som förut. Känner mig dum i huvudet som trott annat
och inser att det är väl så det är, allting är precis som förut, i den staden.
lyssnar på Passagerare på tåget och det känns som när en plats i solen
släpptes och den låten var mina känslor: Vid ett nedbränt stadshotell hänger
minnen envist kvar. En gång var du min stad, nu finns inget av mig kvar. Jag är
helt säker / Och ni som kallat mig er vän, er har jag lämnat gång på gång. Jag
har behandlat er som skit och jag ska lämna er igen. Jag är helt säker.
Allt här hemma växer, med solen som skiner och med vänner på fik.
Köper nya vita skor från vagabond som gör att jag har noll kronor
kvar att leva på men det är ändå helt okej:
Och snart blir det vår på riktigt och jag har så höga förväntingar på
den här våren, sommaren och hösten som kommer att jag nästan
vill skrika till mig själv att du kommer bara bli besviken med dina
förväntingar, men då får jag väl bli det.
people need to move to the back of the bus, one touch is never enough. complicated people never do what you're told to
you stopped making sense, you stopped making sense, you forgot about your friends
igår kom amanda, karin, maja, sanne, filippa och emma till mig och
även om våra kvällar aldrig riktigt slutar som vi vill så blir det ganska
fint ändå. amanda -
; i natt kan jag se vintergatan och du är missnöjd med ditt liv och i paniken när du vaknar hör du klockorna som går.
MENVADIHELVETEJAGORKARINTELEVA
10/2/11
det enda som riktigt får mig att känna någonting är;
LÅT MIG GÅ I BITAR, JAG HAR GJORT NÅGOT SÅ DÅLIGT IGEN. LÅT MIG HA ONT.
LÅT MIG SKRIKA FÄRDIGT TILLS BRÖSTKORGEN BLIR TOM..LÅT MIG SPRICKA
SÖNDER, DET HAR JAG VERKLIGEN FÖRTJÄNAT.
men det är ju så det alltid blir i slutändan och man vänjer sig med den där dimman
som lägger sig över allting man gör. då det enda som riktigt känns är musiken.
/ idag tog jag ner min du & jag döden plansch och satt istället upp flera
små tavlor och bytte ut allt kent på mina hyllor (?) och satt dit skivor
som egentligen inte ens borde få stå där och snart kommer det nog
se ut som förut men nu:
Har alltid sett oss som Ansgar och Evelyne
..I'm like, fuck you!
bilder från en kväll i oktober (tiden??????) hittade i galleriet på den här
bloggen. kan inte riktigt förstå hur fort den här vintern har gått och hur
mycket som har förändrats (det där eviga tjatet om förändring) och hur
mycket jag tycker om er.