people need to move to the back of the bus, one touch is never enough. complicated people never do what you're told to
you stopped making sense, you stopped making sense, you forgot about your friends
igår kom amanda, karin, maja, sanne, filippa och emma till mig och
även om våra kvällar aldrig riktigt slutar som vi vill så blir det ganska
fint ändå. amanda -
; i natt kan jag se vintergatan och du är missnöjd med ditt liv och i paniken när du vaknar hör du klockorna som går.
MENVADIHELVETEJAGORKARINTELEVA
10/2/11
det enda som riktigt får mig att känna någonting är;
LÅT MIG GÅ I BITAR, JAG HAR GJORT NÅGOT SÅ DÅLIGT IGEN. LÅT MIG HA ONT.
LÅT MIG SKRIKA FÄRDIGT TILLS BRÖSTKORGEN BLIR TOM..LÅT MIG SPRICKA
SÖNDER, DET HAR JAG VERKLIGEN FÖRTJÄNAT.
men det är ju så det alltid blir i slutändan och man vänjer sig med den där dimman
som lägger sig över allting man gör. då det enda som riktigt känns är musiken.
/ idag tog jag ner min du & jag döden plansch och satt istället upp flera
små tavlor och bytte ut allt kent på mina hyllor (?) och satt dit skivor
som egentligen inte ens borde få stå där och snart kommer det nog
se ut som förut men nu:
Har alltid sett oss som Ansgar och Evelyne
..I'm like, fuck you!
bilder från en kväll i oktober (tiden??????) hittade i galleriet på den här
bloggen. kan inte riktigt förstå hur fort den här vintern har gått och hur
mycket som har förändrats (det där eviga tjatet om förändring) och hur
mycket jag tycker om er.